Ståuppare från arbetsförmedlingen?

I går var det dags för veckans gubblunch och den gjorde skäl för mitt lite elaka namn på Rotaryluncherna. Vi var sex kvinnor och femton män. För få kvinnor och för få deltagare totalt!
Det var ett bra föredrag som hade förtjänat fler lyssnare. Det var en man från arbetsförmedlingens analysgrupp och han kunde presentera statistik som den värsta ståuppare. Det blev många skratt! Han avlivade myter på löpande band. Som ett exempel berättade han att ungdomsarbetslösheten i Dalarna ligger på samma låga nivå som i Stockholm. Vem hade trott det? Och eftersom det är färre här än i huvudstaden som konkurerar om samma jobb, är chansen större att få napp här. Han berättade också att arbetslivserfarenhet många gånger smäller högre än utbildning.
Nästa måndag blir det ett så kallat ego-föredrag. En ny medlem får presentera sig själv och det är alltid roligt att lyssna på. Jag har lyssnat på ett antal sådana presentationer och det har varit många olika upplägg. En florist var väldigt nervös och visste inte var hon skulle göra av händerna medan hon pratade. Det löste hon genom att ta med sig mossa, kvistar och kottar och tillverkade en vacker julkrans medan hon pratade. En jurist hade med sig en stor bag med olika fotbeklädnader som representerade olika delar av hans liv som långfärdsskridskor, gympadojor, finskor o.s.v. Brandchefen rullade ut toapapper på golvet och markerade på papperet olika viktiga punkter i sitt liv. Många visar bilder, andra bara pratar rakt upp och ner, men det har alltid varit intressant att få ta del av. Det kommande föredraget ska hållas av en man som arbetar på ABB och då vet man att det blir mycket utlandsjobb i olika världsdelar. Det ska bli spännande!

Redaktör minsann!

Ett annat uppdrag jag nyss fått är att vara redaktör för Distriktsguvernörens Månadsbrev. Redaktionen består av tre personer Guvernören själv, en hyvens kvinna från min egen klubb (vi är väldigt stolta över henne), layoutaren på ren svenska, ännu en kompetent och proffsig kvinna samt undertecknad som också är kvinna, men helt utan erfarenhet på området. Se där tre flugor i en smäll! Tre kvinnor av tre möjliga och den sistnämnda, jag, har tagit på mig ett uppdrag utan att ha kompetens för det. Hur okvinnligt som helst! Nu är det så här i Rotary att man får inte säga nej om man blir tillfrågad om något. I teorin. I praktiken sägs det en massa nej, jag kan inte, hinner inte, inte nu, kanske längre fram o.s.v.
Nu kom jag inte på någon bra ursäkt så för ett år är jag redaktör. Det är bara det att jag och min dator är inte riktigt sams, kompatibla säger de som kan det här, med Rotarys datasystem. Nu verkar det som att det är inte mycket som är det. Distriktets it-samordnare säger att det är skakigt, men ett nytt system är under uppbyggnad, så i avvaktan på det gör man inget åt det här. Kära Bill Gates, när du och vi har utrotat polio, kan du väl hjälpa Rotary med det här? Det är ju bara tre länder kvar...
Septembers Månadsbrev föll på min lott att först lägga in det på vår hemsida www.rotary.se/2330  sen skicka ett mail till 2084 medlemmar med en länk till nämnda Månadsbrev. Layoutaren L hade sammanställt brevet och lagt in foton, men sen tappat bort sina inloggningsuppgifter. Hjälp, nu var det jag som skulle fixa det! Jag skulle få brevet i pdf-format, men istället för pdf stod det png. Det gick inte att öppna. Konstigt tyckte L som skickat det som pdf, något hade hänt på vägen... I en illvillig server trodde vår klubbs it-samordnare. Nytt försök. Lika illa. L fick nog och skickade det till M distriktets it-samordnare som lade in det på hemsidan. Bara så där i förbifarten. Lätt som en plätt.
Då var det bara mailet med länken som skulle ut. Tre försök. Mailet kom upp som skickat i min ut-korg men där var det stopp. Fick fjärrsupport en halvtimme av min it-guru. Sen ett nödrop till distriktets it-guru. Han "pillade på listorna" och sen for mailen iväg. Till alla 2084... Sen kom autosvaren, felmeddelandena OCH mailen från alla som inte kunde öppna länken... Nytt mail där jag bad dem som hade problem med att öppna länken i stället kopiera den och klistra in den i sin webläsare. Sen kom autosvaren, felmeddelandena OCH alla tacken för att jag hade fixat det!!
Jo det kom faktiskt en hel del mail som tackade för ett jättetrevligt Månadsbrev, så nu är det bara att ladda för nästa..

Något för gubbar bara?

Vad har jag nu gett mig in på? Det gamla vanliga när något skaver - skriva, skriva, skriva...
Men en sån titel? Lunch med gubbarna? Jag har ju bara en gubbe som jag vanligtvis äter lunch med, min alldeles egna gubbe. Min älskade make! Men en gång i veckan drar jag till Församlingshemmet för att äta Rotarylunch. Jajamensan, och det är ju vad de flesta tror, att det är en samling gamla gubbar. Men där har de fel! I vår klubb är vi 70 medlemmar med en genomsnittsålder på 59 år och 25% är kvinnor. Visst, det finns äldre gentlemän, det där var ju snittet som vi jobbar på att sänka. För att inte tala om att öka andelen kvinnor. Men några gubbluncher är det inte, utan riktigt trevliga och allmänbildande tillställningar. Man får nämligen lyssna på ett intressant föredrag, ofta rykande aktuellt, varje gång vi träffas. Sist var det chefen för IKEA som snart öppnar i grannkommunen.

Min uppgift i klubben är att vara Klubbmästare och hos oss innebär det bland annat att jag tar emot lunchgästerna, prickar av dem och tar betalt för lunchen. Och säljer lotter till veckans vinlotteri! Det sistnämnda är väldigt enkelt. Lunchen kostar 90:- och lotterna 10:-. Jag har ingen växelkassa... Det här är en trevlig syssla, man får säga hej och välkommen till alla. Nackdelen är att man knappt hinner få i sig någon mat och missar småpratet vid bordet innan presidenten öppnar dagens möte. Nej, Obama är inte med (kanske i Washington), i Rotary kallas ordföranden för president.
Kassören heter skattmästare och då kan man ju tro att vi sitter på en stor skatt. Det gör vi. På sätt och vis. Vi i Rotary är kompisar med Bill och Melinda Gates! Det ni! De utmanar oss ständigt när det gäller att utrota polio. Det vi samlar in dublar de!

Jag kommer att berätta mer....